Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

O God, you have cast us off, you have scattered us, you have been displeased; O turn yourself to us again.

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

You have made the earth to tremble; you have broken it: heal the breaches thereof; for it shakes.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

You have showed your people hard things: you have made us to drink the wine of astonishment.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

You have given a banner to them that fear you, that it may be displayed because of the truth. (Selah)

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

That your beloved may be delivered; save with your right hand, and hear me.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

God has spoken in his holiness; I will rejoice, I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Gilead is mine, and Manasseh is mine; Ephraim also is the strength of mine head; Judah is my lawgiver;

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab is my pot for washing; over Edom will I cast out my shoe: Philistia, triumph you because of me.

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Who will bring me into the strong city? who will lead me into Edom?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Will not you, O God, which had cast us off? and you, O God, which did not go out with our armies?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Give us help from trouble: for vain is the help of man.

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Through God we shall do valiantly: for he it is that shall tread down our enemies.