Psaltaren 60
1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
Unto the end, for them that shall be changed, for the inscription of a title, to David himself, for doctrine, When he set fire to Mesopotamia of Syria and Sobal and Joab returned and slew of Edom, in the vale of the saltpits, twelve thousand men. O God, thou hast cast us off, and hast destroyed us; thou hast been angry, and hast had mercy on us.
2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
Thou hast moved the earth, and hast troubled it: heal thou the breaches thereof, for it has been moved.
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
Thou hast shewn thy people hard things; thou hast made us drink wine of sorrow.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Thou hast given a warning to them that fear thee: that they may flee from before the bow: That thy beloved may be delivered.
5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
Save me with thy right hand, and hear me.
6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
God hath spoken in his holy place: I will rejoice, and I will divide Sichem; and will mete out the vale of tabernacles.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Galaad is mine, and Manasses is mine: and Ephraim is the strength of my head. Juda is my king:
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Moab is the pot of my hope. Into Edom will I stretch out my shoe: to me the foreigners are made subject.
9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Who will bring me into the strong city? who will lead me into Edom?
10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
Wilt not thou, O God, who hast cast us off? and wilt not thou, O God, go out with our armies?
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Give us help from trouble: for vain is the salvation of man.
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Through God we shall do mightily: and he shall bring to nothing them that afflict us.
