Psaltaren 60
1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
For the Chief Musician. To the tune of “The Lily of the Covenant.” A teaching poem by David, when he fought with Aram Naharaim and with Aram Zobah, and Joab returned, and killed twelve thousand of Edom in the Valley of Salt. God, you have rejected us. You have broken us down. You have been angry. Restore us, again.
2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
You have made the land tremble. You have torn it. Mend its fractures, for it quakes.
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
You have shown your people hard things. You have made us drink the wine that makes us stagger.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
You have given a banner to those who fear you, that it may be displayed because of the truth. (Selah)
5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
So that your beloved may be delivered, save with your right hand, and answer us.
6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
God has spoken from his sanctuary: “I will triumph. I will divide Shechem, and measure out the valley of Succoth.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Gilead is mine, and Manasseh is mine. Ephraim also is the defense of my head. Judah is my scepter.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Moab is my wash basin. I will throw my sandal on Edom. I shout in triumph over Philistia.”
9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Who will bring me into the strong city? Who has led me to Edom?
10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
Have not you, God, rejected us? You do not go out with our armies, God.
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Give us help against the adversary, for the help of man is vain.
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Through God we will do valiantly, for it is he who will tread down our adversaries.
