< Psaltaren 60 >
1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,
O God thou have cast us off. Thou have broken us down. Thou have been angry. O restore us again.
2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
Thou have made the land to tremble. Thou have torn it. Heal the breaking of it, for it shakes.
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
Thou have shown thy people hard things. Thou have made us to drink the wine of staggering.
4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
Thou have given a banner to those who fear thee, that it may be displayed because of the truth. (Selah)
5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
That thy beloved ones may be delivered, save with thy right hand, and answer us.
6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
God has spoken in his holiness. I will exult. I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.
7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
Gilead is mine, and Manasseh is mine. Ephraim also is the defense of my head. Judah is my scepter.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Moab is my wash pot. Upon Edom I will cast my shoe. Philistia, shout thou because of me.
9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
Who will bring me into the strong city? Who has led me to Edom?
10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
Have not thou, O God, cast us off? And thou go not forth, O God, with our armies.
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Give us help against the adversary, for vain is the help of man.
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Through God we shall do valiantly, for he it is who will tread down our adversaries.