Psaltaren 60

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

Zborovođi. Po napjevu “Ljiljan svjedočanstva”. Miktam. Davidov. Kad je David izišao protiv Aram Naharajima i protiv Aram Sobe i kad je Joab na povratku potukao dvanaest tisuća Edomaca Bože, ti nas ÓodbÄaci i bojne nam redove prÓobi, razjari se, a sad nas opet vrati!

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

Potrese zemlju, rasječe je, zatvori joj usjeline jer se poljuljala.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

Zlu si kob na svoj narod navalio, napio nas vinom omamnim.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

Al' si i stijeg dao vjernicima svojim da umaknu luku dušmanskom.

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

Da ti se ljubimci izbave, desnicom pomozi, usliši nas!

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

Bog reče u svom Svetištu: “Šekem ću razdijelit' kličući, dolinu Sukot izmjeriti.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

Moj je Gilead, moj Manaše, Efrajim mi kaciga, Judeja žezlo moje!

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Moab je sud iz kojeg se umivam, na Edom ću baciti obuću, nad Filistejcem slavit' pobjedu!”

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

Tko će me dovesti do utvrđena grada, tko će me dovesti do Edoma?

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

Zar nećeš ti, o Bože, što nas odbaci? Zar više nećeš, Bože, s četama našim?

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Pomozi nam protiv dušmana, jer ljudska je pomoć ništavna!

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

S pomoću Božjom hrabro ćemo se boriti, a on će zgaziti naše dušmane.