Psaltaren 59
1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
2 Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
3 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
4 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
5 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
6 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
7 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
8 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»
Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
9 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
10 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
12 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
13 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
14 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
15 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
16 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
17 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd. Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
