< Psaltaren 59 >
1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
Psalmus, in finem, ne corrumpas, David in tituli inscriptionem, quando misit Saul, et custodivit domum eius, ut eum interficeret. Eripe me de inimicis meis Deus meus: et ab insurgentibus in me libera me.
2 Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
Eripe me de operantibus iniquitatem: et de viris sanguinum salva me.
3 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Quia ecce ceperunt animam meam: irruerunt in me fortes.
4 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
Neque iniquitas mea, neque peccatum meum Domine: sine iniquitate cucurri, et direxi.
5 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
Exurge in occursum meum, et vide: et tu Domine Deus virtutum, Deus Israel, Intende ad visitandas omnes gentes: non miserearis omnibus, qui operantur iniquitatem.
6 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
Convertentur ad vesperam: et famem patientur ut canes, et circuibunt civitatem.
7 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Ecce loquentur in ore suo, et gladius in labiis eorum: quoniam quis audivit?
8 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»
Et tu Domine deridebis eos: ad nihilum deduces omnes gentes.
9 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
Fortitudinem meam ad te custodiam, quia Deus susceptor meus es:
10 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
Deus meus misericordia eius praeveniet me.
11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
Deus ostendit mihi super inimicos meos, ne occidas eos: nequando obliviscantur populi mei. Disperge illos in virtute tua: et depone eos protector meus Domine:
12 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
Delictum oris eorum, sermonem labiorum ipsorum: et comprehendantur in superbia sua. Et de execratione et mendacio annunciabuntur
13 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
in consummatione: in ira consummationis, et non erunt. Et scient quia Deus dominabitur Iacob: et finium terrae.
14 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
Convertentur ad vesperam, et famem patientur ut canes: et circuibunt civitatem.
15 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
Ipsi dispergentur ad manducandum: si vero non fuerint saturati, et murmurabunt.
16 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
Ego autem cantabo fortitudinem tuam: et exaltabo mane misericordiam tuam. Quia factus es susceptor meus, et refugium meum, in die tribulationis meae.
17 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd. Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
Adiutor meus tibi psallam, quia Deus susceptor meus es: Deus meus misericordia mea.