Psaltaren 58

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.

Govorite li zaista istinu, silni, sudite li pravo, sinovi èovjeèiji?

2 Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

Ta, bezakonja sastavljate u srcu, meæete na mjerila zloèinstva ruku svojih na zemlji.

3 Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

Od samoga roðenja zastraniše bezakonici, od utrobe materine tumaraju govoreæi laž.

4 De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

U njima je jed kao jed zmijinji, kao gluhe aspide, koja zatiskuje uho svoje,

5 Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

Koja ne èuje glasa bajaèu, vraèaru, vještu u vraèanju.

6 så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

Bože! polomi im zube u ustima njihovijem; razbij èeljusti lavovima, Gospode!

7 Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

Nek se proliju kao voda, i nestane ih. Kad puste strijele, neka budu kao slomljene.

8 Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.

Kao puž, koji se rašèinja, neka išèile; kao dijete, koje žena pobaci, neka ne vide sunca.

9 Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

Prije nego kotlovi vaši osjete toplotu od potpaljena trnja, i sirovo i nagorjelo neka raznese vihor.

10 Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.

Obradovaæe se pravednik kad vidi osvetu, opraæe noge svoje u krvi bezbožnikovoj.

11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod. Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»

I reæi æe ljudi: zaista ima ploda pravedniku! zaista je Bog sudija na zemlji!