Psaltaren 57
1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
Ki he Takimuʻa, ʻAli-Tasikiti, ko e Saame mahuʻinga ʻa Tevita, ʻi heʻene hola meia Saula ʻi he ʻana. Ke ke ʻaloʻofa kiate au, ʻE ʻOtua, ke ke ʻaloʻofa kiate au: he ʻoku falala hoku laumālie kiate koe: ʻio, pea te u hūfanga ʻi he malu ʻo ho kapakau, ke ʻoua ke mole ʻo ngata ʻae ngaahi kovi ni.
2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
Te u tangi ki he ʻOtua fungani māʻolunga, ki he ʻOtua ʻoku fai ʻae ngaahi meʻa kotoa pē maʻaku.
3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
Pea te ne fekau mei he langi, ʻo fakamoʻui au, mei he lauʻikovi ʻo ia ʻoku ne fie folo au ke ʻosi. (Sila) ʻE fekau atu ʻe he ʻOtua ʻene ʻaloʻofa mo ʻene moʻoni.
4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. (Sela) Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
ʻOku ʻi he lotolotonga ʻoe fanga laione hoku laumālie: pea ʻoku ou tokoto mo kinautolu kuo vela, ʻio, ʻae ngaahi foha ʻoe tangata, ko honau nifo ko e ngaahi tao mo e ngahau, pea ko honau ʻelelo ko e heletā māsila.
5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
ʻE ʻOtua, ke māʻolunga lahi hake koe ʻi he ngaahi langi; tuku ke māʻolunga hake ho nāunau ʻi māmani kotoa pē.
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
Kuo nau teuteu ʻae kupenga ki hoku tuʻunga vaʻe; kuo mapelu ki lalo hoku laumālie: naʻa nau keli ʻae luo ʻi hoku ʻao, pea kuo tō ki ai ʻakinautolu. (Sila)
7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. (Sela)
ʻOku maʻu hoku loto, ʻE ʻOtua, ʻoku maʻu hoku loto: te u hiva mo ʻatu ʻae fakamālō.
8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
Ke ʻā hake, ʻa hoku nāunau; ʻā hake, ʻae saliteli mo e haʻape: te u ʻā hengihengi hake pe au.
9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
ʻE ʻEiki, te u fakamālō kiate koe ʻi he ʻao ʻoe kakai: te u hiva kiate koe ʻi he ngaahi puleʻanga.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
He ʻoku lahi hoʻo ʻaloʻofa ʻo aʻu ki he ngaahi langi, mo hoʻo moʻoni ki he ngaahi ʻao.
11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. Se Ära i Ordförkl.
ʻE ʻOtua, ke māʻolunga lahi hake koe ʻi he ngaahi langi: tuku ke māʻolunga hake ho nāunau ʻi māmani kotoa pē.
