< Psaltaren 57 >

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
למנצח אל-תשחת לדוד מכתם-- בברחו מפני-שאול במערה ב חנני אלהים חנני-- כי בך חסיה נפשי ובצל-כנפיך אחסה-- עד יעבר הוות
2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
אקרא לאלהים עליון לאל גמר עלי
3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
ישלח משמים ויושיעני-- חרף שאפי סלה ישלח אלהים חסדו ואמתו
4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. (Sela) Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
נפשי בתוך לבאם-- אשכבה להטים בני-אדם--שניהם חנית וחצים ולשונם חרב חדה
5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
רומה על-השמים אלהים על כל-הארץ כבודך
6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
רשת הכינו לפעמי-- כפף נפשי כרו לפני שיחה נפלו בתוכה סלה
7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. (Sela)
נכון לבי אלהים נכון לבי אשירה ואזמרה
8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.
עורה כבודי--עורה הנבל וכנור אעירה שחר
9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
אודך בעמים אדני אזמרך בלאמים
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
כי-גדל עד-שמים חסדך ועד-שחקים אמתך
11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära. Se Ära i Ordförkl.
רומה על-שמים אלהים על כל-הארץ כבודך

< Psaltaren 57 >