Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

Ten misericordia de mí, o! Dios; porque me traga el hombre; cada día batallándome aprieta.

2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Tráganme mis enemigos cada día: porque muchos son los que pelean contra mí, o! Altísimo.

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

De día temo: mas yo en ti confío.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

En Dios alabaré su palabra: en Dios he confiado, no temeré lo que la carne me hará.

5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

Todos los días me contristan mis negocios: contra mí son todos sus pensamientos para mal.

6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Congréganse, escóndense, ellos miran atentamente mis pisadas esperando mi alma.

7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

¿Por la iniquidad escaparán ellos? o! Dios, derriba los pueblos con furor.

8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Mis huidas has contado tú; pon mis lágrimas en tu odre, ciertamente en tu libro.

9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Entonces serán vueltos atrás mis enemigos el día que yo clamare: en esto conozco que Dios es por mí.

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

En Dios alabaré su palabra; en Jehová alabaré su palabra.

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

En Dios he confiado, no temeré lo que el hombre me hará.

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

Sobre mí, o! Dios, están tus votos: alabanzas te pagaré.

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Por cuanto has escapado mi vida de la muerte, ciertamente mis pies de caída: para que ande delante de Dios en la luz de los que viven.