Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

In finem, Pro populo, qui a Sanctis longe factus est, David in tituli inscriptionem, cum tenuerunt eum Allophyli in Geth.

2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Miserere mei Deus, quoniam conculcavit me homo: tota die impugnans tribulavit me.

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Conculcaverunt me inimici mei tota die: quoniam multi bellantes adversum me.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Ab altitudine diei timebo: ego vero in te sperabo.

5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

In Deo laudabo sermones meos, in Deo speravi: non timebo quid faciat mihi caro.

6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Tota die verba mea execrabantur: adversum me omnes cogitationes eorum, in malum.

7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Inhabitabunt et abscondent: ipsi calcaneum meum observabunt. Sicut sustinuerunt animam meam,

8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

pro nihilo salvos facies illos: in ira populos confringes.

9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Deus, vitam meam annunciavi tibi: posuisti lacrymas meas in conspectu tuo, Sicut et in promissione tua:

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

tunc convertentur inimici mei retrorsum: In quacumque die invocavero te: ecce cognovi quoniam Deus meus es.

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

In Deo laudabo verbum, in Domino laudabo sermonem: in Deo speravi, non timebo quid faciat mihi homo.

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

In me sunt Deus vota tua, quæ reddam, laudationes tibi.

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

Quoniam eripuisti animam meam de morte, et pedes meos de lapsu: ut placeam coram Deo in lumine viventium.