< Psaltaren 56 >

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
To the Overseer. — 'On the Dumb Dove far off.' — A secret treasure of David, in the Philistines' taking hold of him in Gath. Favour me, O God, for man swallowed me up, All the day fighting he oppresseth me,
2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
Mine enemies have swallowed up all the day, For many [are] fighting against me, O most High,
3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
The day I am afraid I am confident toward Thee.
4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
In God I praise His word, in God I have trusted, I fear not what flesh doth to me.
5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
All the day they wrest my words, Concerning me all their thoughts [are] for evil,
6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
They assemble, they hide, they watch my heels, When they have expected my soul.
7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
By iniquity they escape, In anger the peoples put down, O God.
8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
My wandering Thou hast counted, Thou — place Thou my tear in Thy bottle, Are they not in Thy book?
9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
Then turn back do mine enemies in the day I call. This I have known, that God [is] for me.
10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
In God I praise the word, In Jehovah I praise the word.
11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
In God I trusted, I fear not what man doth to me,
12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
On me, O God, [are] Thy vows, I repay thank-offerings to Thee.
13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
For Thou hast delivered my soul from death, Dost Thou not my feet from falling? To walk habitually before God in the light of the living!

< Psaltaren 56 >