Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

For the Chief Musician. To the tune of “Silent Dove in Distant Lands.” A poem by David, when the Philistines seized him in Gath. Be merciful to me, God, for man wants to swallow me up. All day long, he attacks and oppresses me.

2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

My enemies want to swallow me up all day long, for they are many who fight proudly against me.

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

When I am afraid, I will put my trust in you.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

In God, I praise his word. In God, I put my trust. I will not be afraid. What can flesh do to me?

5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

All day long they twist my words. All their thoughts are against me for evil.

6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

They conspire and lurk, watching my steps. They are eager to take my life.

7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Shall they escape by iniquity? In anger cast down the peoples, God.

8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

You count my wanderings. You put my tears into your container. Aren’t they in your book?

9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Then my enemies shall turn back in the day that I call. I know this: that God is for me.

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

In God, I will praise his word. In the LORD, I will praise his word.

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

I have put my trust in God. I will not be afraid. What can man do to me?

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

Your vows are on me, God. I will give thank offerings to you.

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

For you have delivered my soul from death, and prevented my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living.