< Psaltaren 56 >

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
To the chief Musician upon Jonathelem-rechokim, Michtam of David, when the Philistines took him in Gath. Be merciful to me, O God: for man would swallow me up; he fighting daily oppresseth me.
2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
My enemies would daily swallow [me] up: for [they are] many that fight against me, O thou Most High.
3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
In the time when I am afraid, I will trust in thee.
4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
In God I will praise his word, in God I have put my trust; I will not fear what flesh can do to me.
5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
Every day they wrest my words: all their thoughts [are] against me for evil.
6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
They assemble themselves, they hide themselves, they mark my steps, when they wait for my soul.
7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
Shall they escape by iniquity; in [thy] anger cast down the people, O God.
8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
Thou numberest my wanderings: put thou my tears into thy bottle: [are they] not in thy book?
9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
When I cry [to thee], then shall my enemies turn back: this I know; for God [is] for me.
10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
In God will I praise [his] word: in the LORD will I praise [his] word.
11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
In God have I put my trust: I will not be afraid what man can do to me.
12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
Thy vows [are] upon me, O God: I will render praises to thee.
13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
For thou hast delivered my soul from death: [wilt thou] not [deliver] my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living?

< Psaltaren 56 >