Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

TO THE OVERSEER. [SET] ON “A SILENT DOVE FAR OFF.” A MIKTAM OF DAVID, IN THE PHILISTINES’ TAKING HOLD OF HIM IN GATH. Favor me, O God, for man swallowed me up, All the day fighting he oppresses me,

2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

My enemies have swallowed up all the day, For many [are] fighting against me, O Most High,

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

[In] the day I am afraid I am confident toward You.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

In God I praise His word, in God I have trusted, I do not fear what flesh does to me.

5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

All the day they wrest my words, All their thoughts [are] for evil concerning me,

6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

They assemble, they hide, they watch my heels, When they have expected my soul.

7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

They escape by iniquity, In anger put down the peoples, O God.

8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

You have counted my wandering, You place my tear in Your bottle, Are they not in Your scroll?

9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Then turn back my enemies in the day I call. This I have known, that God [is] for me.

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

In God I praise the word, In YHWH I praise the word.

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

In God I trusted, I do not fear what man does to me,

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

On me, O God, [are] Your vows, I repay thank-offerings to You.

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

For You have delivered my soul from death, Do You not [keep] my feet from falling? To habitually walk before God in the light of the living!