Psaltaren 56
1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.
To the chief Musician. On Jonathelem-rechokim. Of David. Michtam; when the Philistines took him in Gath. Be gracious unto me, O God; for man would swallow me up: all the day long fighting he oppresseth me.
2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
Mine enemies would swallow [me] up all the day long; for they are many that fight against me haughtily.
3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
In the day that I am afraid, I will confide in thee.
4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
In God will I praise his word, in God I put my confidence: I will not fear; what can flesh do unto me?
5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
All the day long they wrest my words; all their thoughts are against me for evil.
6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
They gather themselves together, they hide themselves; they mark my steps, because they wait for my soul.
7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
Shall they escape by iniquity? In anger cast down the peoples, O God.
8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
Thou countest my wanderings; put my tears into thy bottle: are they not in thy book?
9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
Then shall mine enemies return backward in the day when I call: this I know, for God is for me.
10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
In God will I praise [his] word; in Jehovah will I praise [his] word.
11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
In God have I put my confidence: I will not fear; what can man do unto me?
12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
Thy vows are upon me, O God: I will render thanks unto thee.
13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
For thou hast delivered my soul from death; [wilt thou] not [keep] my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living?
