Psaltaren 56

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

For the Chief Musician; set to Jonath elem rehokim. [A Psalm] of David. Michtam; when the Philistines took him in Gath. Be merciful unto me, O God; for man would swallow me up: All the day long he fighting oppresseth me.

2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Mine enemies would swallow me up all the day long; For they are many that fight proudly against me.

3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

What time I am afraid, I will put my trust in thee.

4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

In God (I will praise his word), In God have I put my trust, I will not be afraid; What can flesh do unto me?

5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

All the day long they wrest my words: All their thoughts are against me for evil.

6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

They gather themselves together, they hide themselves, They mark my steps, Even as they have waited for my soul.

7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Shall they escape by iniquity? In anger cast down the peoples, O God.

8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Thou numberest my wanderings: Put thou my tears into thy bottle; Are they not in thy book?

9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Then shall mine enemies turn back in the day that I call: This I know, that God is for me.

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

In God (I will praise [his] word), In Jehovah (I will praise [his] word),

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

In God have I put my trust, I will not be afraid; What can man do unto me?

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

Thy vows are upon me, O God: I will render thank-offerings unto thee.

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

For thou hast delivered my soul from death: [Hast thou] not [delivered] my feet from falling, That I may walk before God In the light of the living?