< Psaltaren 55 >
1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
in finem in carminibus intellectus David exaudi Deus orationem meam et ne despexeris deprecationem meam
2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
intende mihi et exaudi me contristatus sum in exercitatione mea et conturbatus sum
3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
a voce inimici et a tribulatione peccatoris quoniam declinaverunt in me iniquitatem et in ira molesti erant mihi
4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
cor meum conturbatum est in me et formido mortis cecidit super me
5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
timor et tremor venit super me et contexit me tenebra
6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
et dixi quis dabit mihi pinnas sicut columbae et volabo et requiescam
7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
ecce elongavi fugiens et mansi in solitudine diapsalma
8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
expectabam eum qui salvum me fecit a pusillanimitate spiritus et a tempestate
9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
praecipita Domine divide linguas eorum quoniam vidi iniquitatem et contradictionem in civitate
10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
die et nocte circumdabit eam super muros eius et iniquitas et labor in medio eius
11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
et iniustitia et non defecit de plateis eius usura et dolus
12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
quoniam si inimicus maledixisset mihi sustinuissem utique et si is qui oderat me super me magna locutus fuisset abscondissem me forsitan ab eo
13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
tu vero homo unianimis dux meus et notus meus
14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
qui simul mecum dulces capiebas cibos in domo Dei ambulavimus cum consensu
15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol )
veniat mors super illos et descendant in infernum viventes quoniam nequitiae in habitaculis eorum in medio eorum (Sheol )
16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
ego autem ad Deum clamavi et Dominus salvabit me
17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
vespere et mane et meridie narrabo et adnuntiabo et exaudiet vocem meam
18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
redimet in pace animam meam ab his qui adpropinquant mihi quoniam inter multos erant mecum
19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
exaudiet Deus et humiliabit illos qui est ante saecula diapsalma non enim est illis commutatio et non timuerunt Deum
20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
extendit manum suam in retribuendo contaminaverunt testamentum eius
21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
divisi sunt ab ira vultus eius et adpropinquavit cor illius molliti sunt sermones eius super oleum et ipsi sunt iacula
22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
iacta super Dominum curam tuam et ipse te enutriet non dabit in aeternum fluctuationem iusto
23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
tu vero Deus deduces eos in puteum interitus viri sanguinum et doli non dimidiabunt dies suos ego autem sperabo in te Domine