Psaltaren 55

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Auf den Siegesspender, bei Saitenspiel, ein Lehrgedicht, von David. Gott! Höre mein Gebet! Verbirg Dich nicht vor meinem Flehen!

2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

Merk doch auf mich, erhöre mich! Ich bin verwirrt und zage kläglich,

3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

dieweil der Feind so tobt, der Frevler drängt, und Unheil wälzen sie auf mich und sind mir heftig gram. -

4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Mir bebt das Herz in meiner Brust; mich überfallen Todesängste.

5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Und Furcht und Zittern überkommen mich; ein Schauder überschauert mich.

6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

Ach, hätte ich doch Taubenschwingen, wünschte ich, ich flöge fort und suchte Rast!

7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

In weite Ferne hin, zur Wüste in die Herberge! (Sela)

8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

Geschwinder eilte ich zu meiner Zufluchtsstatt als Sturm und Wirbelwind.

9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

Herr! Spalte, teile ihre Zunge! Ich sehe Streit und Frevel in der Stadt.

10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

Sie wandeln Tag und Nacht um ihre Mauern, und Not und Jammer herrscht darin.

11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

Verderben herrscht in ihr; von ihrem Markte weicht nicht Lug noch Trug.

12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

Nicht schmäht mich jetzt mein Feind; denn das ertrüge ich. Mein Hasser höhnt mich nicht, sonst bärge ich mich sicherlich vor ihm.

13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

Nein! Du, ein Mensch von meinem Rang, mein Freund, mein Busenfreund!

14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

Die wir vertraulich miteinander lebten, zum Gotteshaus im Zuge wallten! -

15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

Sie überliste jetzt der Tod, daß sie lebendig in die Hölle fahren! In ihrem Innern nistet Bosheit. (Sheol h7585)

16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

Ich ruf' zu Gott, der Herr mög' mich erretten!

17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

Ich klage abends, morgens, mittags, seufzend. Er möge meinen Ruf erhören.-

18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

"Erlöse mich zum Heil aus diesem Kampfe gegen mich! Sie stehn im Kampf mit mir."

19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

Gott höre es und beuge sie und stoße sie zurück, (Sela) die nicht Versöhnung kennen und Gott nicht fürchten!

20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

Vergriffen hat er sich sogar an meinen Opfern, an seinem Bund gefrevelt.

21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

Sein Mund war glatt, der Butter gleich, doch stand nach Kampf sein Sinn. Geschmeidiger als Öl, so waren seine Worte, und doch gezwickte Dolche:

22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

"Befiehl dich doch dem Herrn! Er hat dich lieb und sorgt für dichund läßt nicht den Gerechten wanken."

23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Der Todesgrube übergib sie, Gott! Blutmenschen und Betrüger sollen nicht zur Hälfte ihrer Lebenstage kommen! Auf Dich vertraue ich.