Psaltaren 55
1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.
Au chef des chantres. Avec instruments à cordes. Cantique de David. O Dieu! Prête l’oreille à ma prière, Et ne te dérobe pas à mes supplications!
2 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
Écoute-moi, et réponds-moi! J’erre çà et là dans mon chagrin et je m’agite,
3 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.
A cause de la voix de l’ennemi et de l’oppression du méchant; Car ils font tomber sur moi le malheur, Et me poursuivent avec colère.
4 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
Mon cœur tremble au-dedans de moi, Et les terreurs de la mort me surprennent;
5 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.
La crainte et l’épouvante m’assaillent, Et le frisson m’enveloppe.
6 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
Je dis: Oh! Si j’avais les ailes de la colombe, Je m’envolerais, et je trouverais le repos;
7 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)
Voici, je fuirais bien loin, J’irais séjourner au désert; (Pause)
8 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.
Je m’échapperais en toute hâte, Plus rapide que le vent impétueux, que la tempête.
9 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.
Réduis à néant, Seigneur, divise leurs langues! Car je vois dans la ville la violence et les querelles;
10 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;
Elles en font jour et nuit le tour sur les murs; L’iniquité et la malice sont dans son sein;
11 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.
La méchanceté est au milieu d’elle, Et la fraude et la tromperie ne quittent point ses places.
12 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
Ce n’est pas un ennemi qui m’outrage, je le supporterais; Ce n’est pas mon adversaire qui s’élève contre moi, Je me cacherais devant lui.
13 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,
C’est toi, que j’estimais mon égal, Toi, mon confident et mon ami!
14 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
Ensemble nous vivions dans une douce intimité, Nous allions avec la foule à la maison de Dieu!
15 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)
Que la mort les surprenne, Qu’ils descendent vivants au séjour des morts! Car la méchanceté est dans leur demeure, au milieu d’eux. (Sheol h7585)
16 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.
Et moi, je crie à Dieu, Et l’Éternel me sauvera.
17 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
Le soir, le matin, et à midi, je soupire et je gémis, Et il entendra ma voix.
18 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.
Il me délivrera de leur approche et me rendra la paix, Car ils sont nombreux contre moi.
19 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.
Dieu entendra, et il les humiliera, Lui qui de toute éternité est assis sur son trône; (Pause) Car il n’y a point en eux de changement, Et ils ne craignent point Dieu.
20 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.
Il porte la main sur ceux qui étaient en paix avec lui, Il viole son alliance;
21 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.
Sa bouche est plus douce que la crème, Mais la guerre est dans son cœur; Ses paroles sont plus onctueuses que l’huile, Mais ce sont des épées nues.
22 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.
Remets ton sort à l’Éternel, et il te soutiendra, Il ne laissera jamais chanceler le juste.
23 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
Et toi, ô Dieu! Tu les feras descendre au fond de la fosse; Les hommes de sang et de fraude N’atteindront pas la moitié de leurs jours. C’est en toi que je me confie.
