Psaltaren 54

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David,

In finem, in carminibus. Intellectus David, cum venissent Ziphæi, et dixissent ad Saul: Nonne David absconditus est apud nos? Deus, in nomine tuo salvum me fac, et in virtute tua judica me.

2 när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»

Deus, exaudi orationem meam; auribus percipe verba oris mei.

3 Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt.

Quoniam alieni insurrexerunt adversum me, et fortes quæsierunt animam meam, et non proposuerunt Deum ante conspectum suum.

4 Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

Ecce enim Deus adjuvat me, et Dominus susceptor est animæ meæ.

5 Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. (Sela)

Averte mala inimicis meis; et in veritate tua disperde illos.

6 Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.

Voluntarie sacrificabo tibi, et confitebor nomini tuo, Domine, quoniam bonum est.

7 Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast. Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott. Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.

Quoniam ex omni tribulatione eripuisti me, et super inimicos meos despexit oculus meus.