Psaltaren 53

1 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

Для дириґента хору. На „Махалат“. Навча́льний псало́м. Давидів. Безумний говорить у серці своїм: „Нема Бога“! Зіпсу́лись вони, і несправедливість обри́дливу чинять, нема доброчи́нця!

2 Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

Бог зо́рить із неба на лю́дських синів, щоб поба́чити, чи є там розумний, що Бога шукає.

3 Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

Усі повідступа́ли, разом стали оги́дними, нема доброчи́нця, нема ні одно́го!

4 Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

Чи ж не розуміють оті, хто беззако́ння вчиняє, що мій люд поїдають? Вони спожива́ють хліб Божий, та не кличуть Його!

5 Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?

Тоді настраши́лися стра́хом вони, хоч страху не було, бо розсипав Бог кості того, хто тебе оточив був, — ти їх посоро́мив, бо ними пого́рдував Бог!

6 Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem. Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

Аби то Він дав із Сіону спасі́ння Ізраїлеві! Як долю Свого народу поверне Господь, то радітиме Яків, утіша́тися буде Ізра́їль!