< Psaltaren 53 >
1 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
Kathutkung: Devit Tamipathu niteh, a lungthung hoi Cathut awm hoeh ati awh. Ka rawk niteh, panuet ka tho e payonnae hah a sak awh teh, hawinae kasakkung awm awh hoeh.
2 Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
Thaipanueknae ka tawn e tami hoi Cathut ka tawng e tami ao han vaimoe titeh panue han a ngai dawkvah, Cathut ni kalvan hoi talai van a khet cathuk.
3 Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
Tami pueng koung a payon awh teh, koung a rawk awh. Hawinae kasakkung awm hoeh. Buet touh boehai awm hoeh.
4 Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
Vaiyei ca e patetlah ka taminaw hah a ca awh teh, Cathut ka kaw hoeh e tamikathoutnaw panueknaen tawn laipalah maw ao awh.
5 Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?
Taki hane ohoehnae koe puenghoi a taki awh. Bangkongtetpawiteh, nang na kalup niteh, na ka tarannaw e hru teh Cathut ni paringparang a kâyat sak. Ahnimouh teh Cathut ni a takhoe dawkvah, kayayeirai phu hoi ao sak han.
6 Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem. Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.
Oe Isarel rungngangnae teh Zion hoi tâcawt naseh. San lah kaawm e taminaw Cathut ni bout a tâcokhai toteh, Jakop konawm naseh, Isarel lunghawi naseh.