Psaltaren 52

1 För sångmästaren; en sång av David,

Veisuunjohtajalle; Daavidin mietevirsi, kun edomilainen Dooeg tuli ja ilmoitti Saulille, sanoen hänelle: "Daavid on mennyt Ahimelekin taloon". Miksi kerskaat pahuudestasi, sinä väkivaltainen? Jumalan armo pysyy alati.

2 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

Sinun kielesi punoo turmiota, se on kuin terävä partaveitsi, sinä petoksen tekijä.

3 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

Sinä rakastat pahaa etkä hyvää, sinä puhut valhetta etkä totta. (Sela)

4 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

Sinä rakastat kaikkia surman sanoja, sinä kavala kieli.

5 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. (Sela)

Sentähden myös Jumala kukistaa sinut ainiaaksi, hän tarttuu sinuun ja raastaa sinut majastasi, repäisee sinut juurinesi elävien maasta. (Sela)

6 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

Ja vanhurskaat näkevät sen ja pelkäävät, ja he nauravat häntä:

7 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. (Sela)

"Katso, siinä on mies, joka ei pitänyt Jumalaa turvanansa, vaan luotti suureen rikkauteensa ja röyhkeili häijyydessänsä".

8 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

Mutta minä olen kuin viheriöitsevä öljypuu Jumalan huoneessa, minä turvaan Jumalan armoon aina ja iankaikkisesti.

9 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!» Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen. Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

Minä kiitän sinua iäti, että sen teit, ja minä odotan sinun hurskaittesi edessä sinun nimeäsi, sillä se on hyvä.