Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Wɔde ma dwonkyerɛfo. Dawid dwom a ɔtoo no bere a ɔde ne ho kaa Batseba na odiyifo Natan kɔɔ ne nkyɛn no. Ao, Onyankopɔn hu me mmɔbɔ, sɛnea wʼadɔe a ɛnsa da no te; wʼahummɔbɔ kɛse no nti, pepa me mmarato.
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Hohoro mʼamumɔyɛ nyinaa na tew me ho fi me bɔne mu!
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Na mahu me mmarato, na mekae me bɔne daa.
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Mayɛ mfomso atia wo; atia wo nko ara na mayɛ nea ɛyɛ bɔne wɔ wʼani so, enti wudi bem wɔ wʼatemmu mu na woteɛ wɔ wʼatemmu mu.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Ampa ara wɔwoo me wɔ bɔne mu, na bɔne mu na me na nyinsɛn me.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Ampa ara nokware na wohwehwɛ wɔ me mu. Wokyerɛ me nyansa a mu dɔ.
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Fa adwerɛ hohoro me ho, na me ho afi; guare me, na mɛhoa asen sukyerɛmma.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Ma mente ahosɛpɛw ne anigye nka; na ma nnompe a woabubu no nni ahurusi.
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Kata wʼani wɔ me bɔne ho na pepa mʼamumɔyɛ nyinaa.
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Ao, Onyankopɔn, bɔ koma a mu tew wɔ me mu, na yɛ honhom a atim no foforo wɔ me mu.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Mpam me mfi wʼanim, na nyi wo Honhom Kronkron mfi me mu.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Fa wo nkwagye mu anigye no ma me bio, na ma me ɔpɛ honhom a ɛbɛma magyina.
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Afei mɛkyerɛ nnebɔneyɛfo wʼakwan, na amumɔyɛfo bɛsan aba wo nkyɛn.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Ao, Onyankopɔn, gye me fi mogya ho afɔdi mu. Onyame a wugye me nkwa, na me tɛkrɛma bɛto wo trenee ho dwom.
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Awurade, bue mʼano fafa, na mede mʼano bɛpae mu aka wʼayeyi.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Wompɛ afɔrebɔ, anka mɛbɔ; wʼani nnye ɔhyew afɔre ho.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Onyankopɔn afɔre yɛ honhom a abotow, Onyankopɔn, worempo ahonu ne ahobrɛase koma.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Ma ɛnyɛ wo fɛ sɛ wobɛma Sion anya nkɔso wɔ wʼanigye mu; na woasi Yerusalem afasu.
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Afei wʼani begye ɔtreneeni afɔrebɔ ho, ɔhyew afɔre a edi mu; na wɔde anantwinini bɛbɔ afɔre wʼafɔremuka so.
