Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David,

Ki he Takimuʻa, ko e Saame ʻa Tevita, ʻi he haʻu kiate ia ʻae palōfita ko Natani, hili ʻene fai kovi mo Patisepa. ‌ʻAloʻofa mai kiate au, ʻE ʻOtua, ʻo fakatatau ki hoʻo manavaʻofa: ke ke tāmateʻi ʻeku ngaahi angahala ʻo fakatatau ki hono lahi ʻo hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua.

2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Ke ke fufulu ʻaupito au mei heʻeku hia, mo fakamaʻa au mei heʻeku angahala:

3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

He ʻoku ou fakamoʻoni ʻeku ngaahi talangataʻa: pea ʻoku tuʻumaʻu aipē ʻi hoku ʻao ʻeku angahala.

4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Naʻaku fai angahala kiate koe, ʻio, kiate koe pē kuo u fai ʻae kovi ni ʻi ho ʻao; koeʻuhi ke tonuhia pe ʻa koe ʻoka ke ka folofola, pea māʻoniʻoni ʻoka ke ka fai ʻae fakamaau.

5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Vakai, naʻe fanauʻi au ʻi he angakovi pea naʻe tuʻituʻia ʻeku faʻē ʻiate au ko e angahala.

6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Vakai, ʻoku ke finangalo ki he moʻoni ʻi loto: pea ʻi he fufū te ke ngaohi ai au ke u ʻilo ʻae poto.

7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Ke ke fakamaʻa au ʻaki ʻae ʻisope, pea te u maʻa ai: fufulu au, pea te u hinehina lahi ʻi he ʻuha hinehina.

8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Tuku ke u fanongo ki he fiefia mo e nekeneka; ke fiemālie ai ʻae ngaahi hui kuo ke fesiʻi.

9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Ke ke fufū ho fofonga mei heʻeku angahala, mo ke tāmateʻi ʻeku ngaahi hia kotoa pē.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

‌ʻE ʻOtua, ke ke fakatupu ʻiate au ʻae loto maʻa; mo ke fakafoʻou ʻiate au ha laumālie tuʻumaʻu.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

‌ʻOua naʻa ke liʻaki au mei ho ʻao pea ʻoua naʻa ke toʻo ʻiate au ho laumālie māʻoniʻoni.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

Toe ʻomi kiate au ʻae fiefia ʻo hoʻo fakamoʻui; mo ke poupou ʻaki au ho laumālie tauʻatāina.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

Pea te u akonaki ʻaki ʻae kau talangataʻa ʻa ho ngaahi hala; pea ʻe liliu kiate koe ʻae kau angahala.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

‌ʻE ʻOtua, ko e ʻOtua ʻo ʻeku moʻui, ke ke fakamoʻui au mei he hia ʻoe toto: pea ʻe hiva kalanga ʻa hoku ʻelelo ʻi hoʻo māʻoniʻoni.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

‌ʻE ʻEiki ke ke faʻai hoku loungutu, pea ʻe fakahā atu ʻe hoku ngutu ʻa hoʻo fakamālō.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

He ʻoku ʻikai te ke finangalo ki he feilaulau, koeʻuhi ke u ʻatu ia: ʻoku ʻikai te ke fiemālie ʻi he feilaulau tutu.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

Ko e ngaahi feilaulau ʻoe ʻOtua ko e laumālie mafesi: ko e loto mafesi mo māfofoa, ʻE ʻOtua, ʻe ʻikai te ke manukiʻi.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Fai lelei ʻi ho finangalo lelei ki Saione: ke ke fokotuʻu hake ʻae ngaahi ʻā ʻo Selūsalema.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Pea te ke fiemālie ʻi he ngaahi feilaulau ʻoe māʻoniʻoni, mo e feilaulau tutu, mo e ngaahi feilaulau tutu kotoa: pea te nau toki ʻatu ʻae fanga pulu ki hoʻo feilaulauʻanga.