Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David,

En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.

2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.

3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.

4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.

5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.

6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.

7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.

8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.

9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.