Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David,

Načelniku godbe, psalm Davidov, Ko je prišel k njemu Natan prerok, potem ko se je bil sešèl z Betsebo. Milosten mi bodi, o Bog, po dobroti svoji; po obilosti svojega usmiljenja izbriši pregrehe moje.

2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Dobro me operi krivice moje, in greha mojega očisti me.

3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Ker pregrehe svoje jaz spoznavam, in greh moj biva mi vedno pred očmi.

4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Tebi, tebi samemu sem grešil, in storil kar se zlo vidi v tvojih očeh; da se opravičiš v govorih svojih; čist si, kader ti sodiš.

5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Glej, v krivici sem storjen in v grehu me je spočela mati moja.

6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Glej, resnice se raduješ v osrčji; in skrivaj si mi razodél modrost svojo.

7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Očisti me z isopom, da bodem čist; operi me, da bodem bel nad sneg.

8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Stóri, da čujem veselje in radost, radujejo se kosti, katere si potrl.

9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Skrij srdito obličje svoje grehom mojim, in vse krivice moje izbriši.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Srce mi čisto ustvari, Bog, in duh krepak ponovi v meni.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Ne zavrzi me izpred svojega obličja; in svojega svetega duha ne jemlji od mene nazaj.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

Daj mi nazaj veselje blaginje svoje; in z duhom blagodušnosti podpiraj me.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

Učil bodem krivičnike pota tvoja, da se grešniki povrnejo k tebi.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Reši me krvi, o Bog, Bog blaginje moje; jezik moj naj poje pravico tvojo.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

Gospod, odpri moje ustne, in usta moja bodejo oznanjala hvalo tvojo.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

Ker ne veseliš se daritve; nočeš, da dajem žgalni dar.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

Daritve Božje so duh potrt; srca potrtega in pobitega, o Bog, ne zametaš.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Oblagodari po dobri volji Sijon; sezidaj zidovje Jeruzalemsko.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Tedaj se bodeš veselil daritev pravice, žgalnih in celih daritev; tedaj bodo pobožni pokladali junce na tvoj oltar.