Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David,

Smiluj se na me, Bože, po milosti svojoj, i po velikoj dobroti svojoj oèisti bezakonje moje.

2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Operi me dobro od bezakonja mojega, i od grijeha mojega oèisti me.

3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Jer ja znam prijestupe svoje, i grijeh je moj jednako preda mnom.

4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Samome tebi zgriješih, i na tvoje oèi zlo uèinih, a ti si pravedan u rijeèima svojim i èist u sudu svojem.

5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Gle, u bezakonju rodih se, i u grijehu zatrudnje mati moja mnom.

6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Gle, istinu ljubiš u srcu, i iznutra javljaš mi mudrost.

7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Pokropi me isopom, i oèistiæu se; umij me, i biæu bjelji od snijega.

8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Daj mi da slušam radost i veselje, da se prenu kosti koje si potro.

9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Odvrati lice svoje od grijeha mojih, i sva bezakonja moja oèisti.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Uèini mi, Bože, èisto srce, i duh prav ponovi u meni.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Nemoj me odvrgnuti od lica svojega, i svetoga duha svojega nemoj uzeti od mene.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

Vrati mi radost spasenja svojega, i duh vladalaèki neka me potkrijepi.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

Nauèiæu bezakonike putovima tvojim, i grješnici k tebi æe se obratiti.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Izbavi me od krvi, Bože, Bože, spasitelju moj, i jezik æe moj glasiti pravdu tvoju.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

Gospode! otvori usta moja, i ona æe kazati hvalu tvoju.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

Jer žrtve neæeš: ja bih je prinio; za žrtve paljenice ne mariš.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

Žrtva je Bogu duh skrušen, srca skrušena i poništena ne odbacuješ, Bože.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Po dobroti svojoj, Gospode, èini dobro Sionu, podigni zidove Jerusalimske.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Onda æe ti biti mile žrtve pravde, prinosi i žrtve paljenice; onda æe metati na žrtvenik tvoj teoce.