Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Til sangmesteren; en salme av David, da profeten Natan var kommet til ham, efterat han var gått inn til Batseba. Vær mig nådig, Gud, efter din miskunnhet, utslett mine overtredelser efter din store barmhjertighet!
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Tvett mig vel, så jeg blir fri for misgjerning, og rens mig fra min synd!
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
For mine overtredelser kjenner jeg, og min synd er alltid for mig.
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Mot dig alene har jeg syndet, og hvad ondt er i dine øine, har jeg gjort, forat du skal være rettferdig når du taler, være ren når du dømmer.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Se, jeg er født i misgjerning, og min mor har undfanget mig i synd.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Se, du har lyst til sannhet i hjertets innerste; så lær mig da visdom i hjertets dyp!
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Rens mig fra synd med isop så jeg blir ren, tvett mig så jeg blir hvitere enn sne!
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
La mig høre fryd og glede, la de ben fryde sig som du har sønderknust!
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Skjul ditt åsyn for mine synder, og utslett alle mine misgjerninger!
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Gud, skap i mig et rent hjerte, og forny en stadig ånd inneni mig!
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Kast mig ikke bort fra ditt åsyn, og ta ikke din Hellige Ånd fra mig!
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Gi mig igjen din frelses fryd, og ophold mig med en villig ånd!
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Så vil jeg lære overtredere dine veier, og syndere skal omvende sig til dig.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Fri mig fra blodskyld, Gud, min frelses Gud! Så skal min tunge juble over din rettferdighet.
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Herre, oplat mine leber! Så skal min munn kunngjøre din pris.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
For du har ikke lyst til slaktoffer, ellers vilde jeg gi dig det; i brennoffer har du ikke behag.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Offere for Gud er en sønderbrutt ånd, et sønderbrutt og sønderknust hjerte vil du, Gud, ikke forakte.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Gjør vel imot Sion efter din nåde, bygg Jerusalems murer!
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Da skal du ha behag i rettferdighets offere, i brennoffer og heloffer; da skal de ofre okser på ditt alter.
