Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Dāvida dziesma. Dziedātāju vadonim. Kad pravietis Nātans pie viņa nāca, kad viņš bija gājis pie Batsebas. Apžēlojies par mani, ak Dievs, pēc Savas žēlastības, izdeldē manus pārkāpumus pēc Savas lielās sirdsžēlastības!
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Mazgā mani labi no manas noziedzības un šķīstī mani no maniem grēkiem.
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Jo es atzīstu savus pārkāpumus, un mani grēki ir manā priekšā vienmēr.
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Tev vienam es esmu grēkojis un ļaunu darījis priekš Tavām acīm, ka Tu palieci taisns Savos vārdos un šķīsts Savā tiesā.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Redzi, noziedzībā esmu dzemdināts, un grēkos māte mani ieņēmusi.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Redzi, tev patīk sirds patiesība, tad dari man zināmu to apslēpto gudrību.
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Šķīstī mani no grēkiem ar īzapu, ka topu šķīsts, mazgā mani, ka topu baltāks nekā sniegs.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Liec man dzirdēt prieku un līksmību, ka tie kauli līksmojās, ko Tu esi satriecis.
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Apslēp Savu vaigu no maniem grēkiem un deldē visu manu noziegumu.
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Radi iekš manis, ak Dievs, šķīstu sirdi un atjauno iekš manis pastāvīgu garu.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Nemet mani nost no Sava vaiga, un neatņem no manis Savu Svēto Garu.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Atdod man atkal Savas pestīšanas prieku, un uzturi mani ar labprātīgu garu.
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Tad es mācīšu pārkāpējiem Tavus ceļus, ka grēcinieki pie Tevis atgriežas.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Izglābi mani no asins vainām, ak Dievs, tu Dievs mans Pestītājs; tad mana mēle slavēs Tavu taisnību.
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Kungs, atdari manas lūpas, tad mana mute izteiks Tavu slavu.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Jo Tev netīk upuris, citādi es to gribētu dot, dedzināms upuris Tev nepatīk.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Dieva upuris ir satriekts gars; salauztu un sagrauztu sirdi Tu, Dievs, nesmādēsi.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Dari labu Ciānai pēc Savas labprātības, uztaisi Jeruzālemes mūrus.
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Tad Tev patiks taisnības upuri, dedzināmais un visa(kopējais) sadedzināmais upuris, tad upurēs vēršus uz Tava altāra.
