Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Psalmus David, Cum venit ad eum Nathan Propheta, quando intravit ad Bethsabee. Miserere mei Deus, secundum magnam misericordiam tuam. Et secundum multitudinem miserationum tuarum, dele iniquitatem meam.
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Amplius lava me ab iniquitate mea: et a peccato meo munda me.
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Quoniam iniquitatem meam ego cognosco: et peccatum meum contra me est semper.
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Tibi soli peccavi, et malum coram te feci: ut iustificeris in sermonibus tuis, et vincas cum iudicaris.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Ecce enim in iniquitatibus conceptus sum: et in peccatis concepit me mater mea.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Ecce enim veritatem dilexisti: incerta, et occulta sapientiae tuae manifestasti mihi.
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Asperges me hyssopo, et mundabor: lavabis me, et super nivem dealbabor.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Auditui meo dabis gaudium et laetitiam: et exultabunt ossa humiliata.
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Averte faciem tuam a peccatis meis: et omnes iniquitates meas dele.
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Cor mundum crea in me Deus: et spiritum rectum innova in visceribus meis.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Ne proiicias me a facie tua: et spiritum sanctum tuum ne auferas a me.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Redde mihi laetitiam salutaris tui: et spiritu principali confirma me.
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Docebo iniquos vias tuas: et impii ad te convertentur.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Libera me de sanguinibus Deus, Deus salutis meae: et exaltabit lingua mea iustitiam tuam.
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Domine, labia mea aperies: et os meum annunciabit laudem tuam.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Quoniam si voluisses sacrificium, dedissem utique: holocaustis non delectaberis.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Sacrificium Deo spiritus contribulatus: cor contritum, et humiliatum Deus non despicies.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Benigne fac Domine in bona voluntate tua Sion: ut aedificentur muri Ierusalem.
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Tunc acceptabis sacrificium iustitiae, oblationes, et holocausta: tunc imponent super altare tuum vitulos.
