Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
In finem. Psalmus David, cum venit ad eum Nathan propheta, quando intravit ad Bethsabee. Miserere mei, Deus, secundum magnam misericordiam tuam; et secundum multitudinem miserationum tuarum, dele iniquitatem meam.
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Amplius lava me ab iniquitate mea, et a peccato meo munda me.
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Quoniam iniquitatem meam ego cognosco, et peccatum meum contra me est semper.
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Tibi soli peccavi, et malum coram te feci; ut justificeris in sermonibus tuis, et vincas cum judicaris.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Ecce enim in iniquitatibus conceptus sum, et in peccatis concepit me mater mea.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientiæ tuæ manifestasti mihi.
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Asperges me hyssopo, et mundabor; lavabis me, et super nivem dealbabor.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Auditui meo dabis gaudium et lætitiam, et exsultabunt ossa humiliata.
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Averte faciem tuam a peccatis meis, et omnes iniquitates meas dele.
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Cor mundum crea in me, Deus, et spiritum rectum innova in visceribus meis.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Ne projicias me a facie tua, et spiritum sanctum tuum ne auferas a me.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Redde mihi lætitiam salutaris tui, et spiritu principali confirma me.
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Docebo iniquos vias tuas, et impii ad te convertentur.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Libera me de sanguinibus, Deus, Deus salutis meæ, et exsultabit lingua mea justitiam tuam.
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Domine, labia mea aperies, et os meum annuntiabit laudem tuam.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Quoniam si voluisses sacrificium, dedissem utique; holocaustis non delectaberis.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Sacrificium Deo spiritus contribulatus; cor contritum et humiliatum, Deus, non despicies.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Benigne fac, Domine, in bona voluntate tua Sion, ut ædificentur muri Jerusalem.
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Tunc acceptabis sacrificium justitiæ, oblationes et holocausta; tunc imponent super altare tuum vitulos.
