Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Dem Musikmeister; ein Psalm von David, als der Prophet Nathan zu ihm kam, nachdem er sich mit Bathseba vergangen hatte. Sei mir gnädig, o Gott, nach deiner Güte!
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Wasche völlig mir ab meine Schuld und mache mich rein von meiner Missetat!
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Ach, ich erkenne meine Vergehen wohl, und meine Missetat steht mir immerdar vor Augen!
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Gegen dich allein hab’ ich gesündigt und habe getan, was böse ist in deinen Augen, auf daß du recht behältst mit deinen Urteilssprüchen und rein dastehst mit deinem Richten.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Ach, in Schuld bin ich geboren, und in Sünde hat meine Mutter mich empfangen.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Du hast Gefallen an Wahrheit im innersten Herzen, und im Verborg’nen läßt du mich Weisheit erkennen.
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Entsündige mich mit Ysop, daß ich rein werde, wasche mich, daß ich weißer werde als Schnee.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Laß mich (wieder) Freude und Wonne empfinden, daß die Glieder frohlocken, die du zerschlagen.
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Verhülle dein Antlitz vor meinen Sünden und tilge alle meine Missetaten!
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Schaffe mir, Gott, ein reines Herz und stell’ einen neuen, festen Geist in meinem Innern her!
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Verwirf mich nicht von deinem Angesicht und nimm deinen heiligen Geist nicht weg von mir!
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Gib, daß ich deiner Hilfe mich wieder freue, und rüste mich aus mit einem willigen Geist!
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Dann will ich die Übertreter deine Wege lehren, und die Missetäter sollen zu dir sich bekehren.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Errette mich von Blutschuld, o Gott, du Gott meines Heils, damit meine Zunge deine Gerechtigkeit jubelnd preise!
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
O Allherr, tu mir die Lippen auf, damit mein Mund deinen Ruhm verkünde!
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Denn an Schlachtopfern hast du kein Gefallen, und brächte ich Brandopfer dar: du möchtest sie nicht.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Opfer, die Gott gefallen, sind ein zerbrochner Geist; ein zerbrochnes und zerschlagnes Herz wirst du, o Gott, nicht verschmähen. –
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Tu doch Gutes an Zion nach deiner Gnade: baue Jerusalems Mauern wieder auf!
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Dann wirst du auch Wohlgefallen haben an richtigen Opfern, an Brand- und Ganzopfern; dann wird man Farren opfern auf deinem Altar.
