Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Dem Sangmeister. Ein Psalm Davids.
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Als der Prophet Nathan zu ihm kam, / nachdem er zu Batseba eingegangen war.
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Sei mir gnädig, Elohim, nach deiner Huld, / In großer Erbarmung tilg meine Frevel!
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Wasche mich völlig von meiner Schuld / Und von meiner Sünde mache mich rein!
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Denn meine Frevel sind mir bewußt, / Und meine Sünde ist stets vor mir.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
An dir allein habe ich gesündigt, / Und was dir mißfällt, hab ich verübt. / Denn du sollst recht behalten mit deinem Spruch, / Rein erscheinen mit deinem Urteil.
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Ich bin ja in Schuld geboren, / In Sünde hat mich meine Mutter empfangen.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Doch da du Wahrheit im Herzen liebst, / So mach mir im Innern Weisheit kund!
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Entsündige mich mit Ysop, so werd ich rein, / Wasche mich, so werd ich weißer als Schnee.
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Sprich mir Wonne und Freude zu, / Daß deine Gebeine frohlocken, die du zerschlagen.
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Verbirg dein Antlitz vor meinen Sünden, / Und all meine Frevel tilge aus!
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Ein reines Herz schaff mir, Elohim, / Einen festen Geist erneure in mir!
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Wirf mich nicht weg von deinem Antlitz, / Deinen Heiligen Geist nimm nicht von mir!
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Erfreue mich wieder mit deinem Heil, / Mit willigem Geiste stütze mich!
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Dann lehre ich Frevler deine Wege, / Und Sünder sollen sich zu dir kehren.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Von Blutschuld rette mich, Elohim, du Gott meines Heils! / So jauchzt meine Zunge ob deiner Gnade.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Adonái, tu mir die Lippen auf; / Dann wird mein Mund deinen Ruhm verkünden.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Schlachtopfer begehrst du ja nicht — sonst gäbe ich sie —; / Brandopfer gefallen dir nicht.
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Elohims Schlachtopfer sind ein zerbrochener Geist. / Ein zerbrochen, zerschlagen Herz, Elohim, verschmähest du nicht! Tu wohl an Zion in deiner Gnade, / Baue die Mauern Jerusalems! Dann werden dir rechte Opfer gefallen: / Brandopfer, Ganzopfer, / Dann wird man Stiere opfern auf deinem Altar.
