Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Voor muziekbegeleiding. Een psalm van David, nadat de profeet Natan bij hem was gekomen, omdat hij gemeenschap met Bat-Sjéba had gehad. Erbarm U mijner naar uw genade, o God; Delg mijn misdaden uit naar uw grote ontferming;
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Was mij vlekkeloos schoon van mijn schuld, En reinig mij van mijn zonde.
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Want ik ben mij mijn misdaad bewust, En mijn zonde staat mij steeds voor de geest:
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Tegen U, ach, tegen U heb ik gezondigd, En kwaad in uw ogen gedaan. Zo zult Gij rechtvaardig zijn in uw vonnis, En onberispelijk in uw gericht:
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Want in ongerechtigheid ben ik geboren, En mijn moeder ontving mij in zonde.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Zie, Gij bemint de oprechtheid des harten: Daarom brengt Gij mijn geweten tot inkeer;
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Gij besprengt mij met hysop, en weer ben ik rein, Gij wast mij schoon, en ik ben blanker dan sneeuw.
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Laat mij weer vreugde en blijdschap genieten, En mijn beenderen juichen, die Gij hebt verbrijzeld;
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Bedek uw gelaat voor mijn zonden, En delg al mijn misdaden uit.
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Schep mij een zuiver hart, o mijn God, En leg in mijn boezem een nieuwe, standvastige geest;
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Verstoot mij niet van uw aanschijn, En neem uw heilige geest niet van mij weg.
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Schenk mij terug de vreugd van uw heil, En versterk in mij de gewillige geest;
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Dan zal ik de bozen uw wegen doen kennen, En de zondaars zullen zich tot U bekeren.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Bevrijd mij van bloedschuld, o Jahweh, God van mijn heil, En mijn tong zal uw barmhartigheid loven;
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Open mijn lippen, o Heer, En mijn mond verkondigt uw lof.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Neen, slachtoffers behagen U niet, En zo ik U brandoffers bracht, Gij zoudt ze niet willen;
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Maar een vermorzeld gemoed is een offer voor God, Een verbrijzeld en deemoedig hart versmaadt Gij niet, o mijn God!
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Wees Sion naar uw goedheid genadig, En bouw de muren van Jerusalem weer op;
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Dan zullen brand- en zoenoffers U als waarachtige offers behagen, En brengt men weer varren op uw altaar.
