Psaltaren 51

1 För sångmästaren; en psalm av David,

Přednímu z kantorů, žalm Davidův, Když k němu přišel Nátan prorok, po jeho vjití k Betsabé. Smiluj se nade mnou, Bože, podlé milosrdenství svého, podlé množství slitování svých shlaď přestoupení má.

2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Dokonale obmej mne od nepravosti mé, a od hříchu mého očisť mne.

3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Nebo já znám přestoupení svá, a hřích můj přede mnou jest ustavičně.

4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Tobě, tobě samému, zhřešil jsem, a zlého se před očima tvýma dopustil, abys spravedlivý zůstal v řečech svých, a bez úhony v soudech svých.

5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Aj, v nepravosti zplozen jsem, a v hříchu počala mne matka má.

6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Aj, ty libuješ pravdu u vnitřnostech, nadto skrytou moudrost zjevil jsi mi.

7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Vyčisť mne yzopem, a očištěn budu, umej mne, a nad sníh bělejší budu.

8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Dej mi slyšeti radost a potěšení, tak ať zpléší kosti mé, kteréž jsi potřel.

9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

Odvrať tvář svou přísnou od hříšností mých, a vymaž všecky nepravosti mé.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Srdce čisté stvoř mi, ó Bože, a ducha přímého obnov u vnitřnostech mých.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

Nezamítej mne od tváři své, a Ducha svatého svého neodjímej ode mne.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

Navrať mi radost spasení svého, a duchem dobrovolným utvrď mne.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

I budu vyučovati přestupníky cestám tvým, aby hříšníci k tobě se obraceli.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

Vytrhni mne z pomsty pro vylití krve, ó Bože, Bože spasiteli můj, a budeť s veselím prozpěvovati jazyk můj o spravedlnosti tvé.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

Pane, rty mé otevři, i budou ústa má zvěstovati chválu tvou.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

Nebo neoblíbil bys oběti, bychť ji i dal, aniž bys zápalu přijal.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

Oběti Boží duch skroušený; srdcem skroušeným a potřebným, Bože, nezhrzíš.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

Dobrotivě nakládej z milosti své s Sionem, vzdělej zdi Jeruzalémské.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

A tehdáž sobě zalíbíš oběti spravedlnosti, zápaly a pálení celých obětí, tehdážť voly na oltáři tvém obětovati budou.