Psaltaren 51
1 För sångmästaren; en psalm av David,
Zborovođi. Psalam. Davidov. Kad je k Davidu došao prorok Natan poslije njegova grijeha Smiluj mi se, Bože, po milosrđu svome, po velikom smilovanju izbriši moje bezakonje!
2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Operi me svega od moje krivice, od grijeha me mojeg očisti!
3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Bezakonje svoje priznajem, grijeh je moj svagda preda mnom.
4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Tebi, samom tebi ja sam zgriješio i učinio što je zlo pred tobom: pravedan ćeš biti kad progovoriš, bez prijekora kada presudiš.
5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Evo, grešan sam već rođen, u grijehu me zače majka moja.
6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Evo, ti ljubiš srce iskreno, u dubini duše učiš me mudrosti.
7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Poškropi me izopom da se očistim, operi me, i bit ću bjelji od snijega!
8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Objavi mi radost i veselje, nek' se obraduju kosti satrvene!
9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Odvrati lice od grijeha mojih, izbriši svu moju krivicu!
10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Čisto srce stvori mi, Bože, i duh postojan obnovi u meni!
11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Ne odbaci me od lica svojega i svoga svetog duha ne uzmi od mene!
12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Vrati mi radost svoga spasenja i učvrsti me duhom spremnim!
13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Učit ću bezakonike tvojim stazama, i grešnici tebi će se obraćati.
14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Oslobodi me od krvi prolivene, Bože, Bože spasitelju moj! Nek' mi jezik kliče pravednosti tvojoj!
15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Otvori, Gospodine, usne moje, i usta će moja naviještati hvalu tvoju.
16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Žrtve ti se ne mile, kad bih dao paljenicu, ti je ne bi primio.
17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Žrtva Bogu duh je raskajan, srce raskajano, ponizno, Bože, nećeš prezreti.
18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
U svojoj dobroti milostiv budi Sionu i opet sagradi jeruzalemske zidine!
19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Tada će ti biti mile žrtve pravedne i tad će se prinosit' teoci na žrtveniku tvojemu.
