Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Asaf dwom. Tweaduampɔn, Onyankopɔn, Awurade no kasa, na ɔfrɛ asase nyinaa ɛfiri apueeɛ kɔsi atɔeɛ.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Onyankopɔn hran firi Sion kuro a ne fɛ wie pɛ yɛ.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Yɛn Onyankopɔn reba nanso ɔrenyɛ komm; ogya a ɛhye nneɛma di nʼanim, ahum a ɛretu atwa ne ho ahyia.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Ɔfrɛ ɔsorosoro ne asase, sɛ ɔrebu ne nkurɔfoɔ atɛn;

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

Ɔka sɛ, “Boaboa nnipa a wɔate wɔn ho no ano ma me, wɔn a wɔnam afɔrebɔdeɛ so ne me yɛɛ apam no.”

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Ɔsoro pae mu ka ne tenenee, na Onyankopɔn ankasa ne ɔtemmufoɔ.

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

“Montie, me nkurɔfoɔ na mɛkasa, mɛdi adanseɛ atia wo, Ao Israel; Mene Onyankopɔn, wo Onyankopɔn no.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Merenka mo anim wɔ mo afɔrebɔdeɛ anaa mo hyeɛ afɔdeɛ a ɛwɔ mʼanim daa no ho.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Anantwinini a wɔfiri mo mfuo so anaa mpapo a wɔfiri mo buo mu ho nhia me,

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

ɛfiri sɛ kwaeɛ mu aboa biara yɛ me dea, anantwie a wɔwɔ nkokoɔ mpempem so nso saa ara.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Menim anomaa biara a ɔwɔ mmepɔ no so, na wiram abɔdeɛ nyinaa yɛ me dea.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Sɛ ɛkɔm dee me a, anka merenka nkyerɛ mo; ɛfiri sɛ, ewiase ne deɛ ɛwɔ mu nyinaa yɛ me dea.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Mewe anantwinini nam, na menom mpapo mogya anaa?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Momfa aseda afɔdeɛ mma Onyankopɔn, na monni bɔhyɛ a mohyɛɛ Ɔsorosoroni no so,

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

na momfrɛ me da hiada; na mɛgye mo na moahyɛ me animuonyam.”

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Nanso, amumuyɛfoɔ deɛ, Onyankopɔn bisa wɔn sɛ, “Adɛn enti na moka me mmara ho asɛm na mʼapam da mo ano?

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Mokyiri me nkyerɛkyerɛ na moto me nsɛm gu mo akyi.

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Sɛ mohunu ɔkorɔmfoɔ a, mode mo ho bɔ no; na mo ne awaresɛefoɔ nso bɔ.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Mode mo ano yɛ bɔne na mode mo tɛkrɛma boaboa nnaadaa ano.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Mokasa tia mo nuabarima ɛberɛ biara na mosopa mo ankasa maame ba.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Moayɛ yeinom nyinaa; nanso manka hwee, enti mosusu sɛ mete sɛ mo. Nanso mɛka mo anim na mede mo soboɔ asi mo anim.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

“Monnwene yei ho, mo a mo werɛ firi Onyankopɔn, anyɛ saa a, mɛtete mo mu nketenkete a obiara mmɛgye mo;

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Deɛ ɔbɔ aseda afɔdeɛ no hyɛ me animuonyam, na ɔsiesie ɛkwan sɛdeɛ mɛda Onyankopɔn nkwagyeɛ adi akyerɛ no.” Wɔde ma dwomkyerɛfoɔ.