Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Asaf dwom. Tweduampɔn, Onyankopɔn, Awurade no kasa, na ɔfrɛ asase nyinaa efi apuei kosi atɔe.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Onyankopɔn hyerɛn fi Sion kurow a ne fɛ wie pɛyɛ.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Yɛn Nyankopɔn reba nanso ɔrenyɛ komm; ogya a ɛhyew nneɛma di nʼanim, ahum a ɛretu atwa ne ho ahyia.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Ɔfrɛ ɔsorosoro ne asase, sɛ ɔrebu ne nkurɔfo atɛn;

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

Ɔka se, “Boaboa nnipa a wɔatew wɔn ho no ano ma me; wɔn a wɔnam afɔrebɔ so ne me yɛɛ apam no.”

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Ɔsoro pae mu ka ne trenee, na Onyankopɔn ankasa ne otemmufo.

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

“Muntie, me nkurɔfo, na mɛkasa, medi adanse atia wo, Israel; Mene Onyankopɔn, wo Nyankopɔn no.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Merenka mo anim wɔ mo afɔrebɔde anaa mo hyew afɔre a ɛwɔ mʼanim daa no ho.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Anantwinini a wofi mo mfuw so anaa mpapo a wofi mo buw mu ho nhia me,

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

efisɛ kwae mu aboa biara yɛ me de, anantwi a wɔwɔ nkoko mpempem so nso saa ara.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Minim anomaa biara a ɔwɔ mmepɔw no so, na wuram abɔde nyinaa yɛ me de.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Sɛ ɔkɔm dee me a, anka merenka nkyerɛ mo; efisɛ, wiase ne nea ɛwɔ mu nyinaa yɛ me de.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Mewe anantwinini nam, na menom mpapo mogya ana?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Momfa aseda afɔre mma Onyankopɔn, na munni bɔ a mohyɛɛ Ɔsorosoroni no so,

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

na momfrɛ me hiada; na megye mo na moahyɛ me anuonyam.”

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Nanso amumɔyɛfo de, Onyankopɔn bisa wɔn se, “Adɛn nti na moka me mmara na mʼapam da mo ano?

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Mukyi me nkyerɛkyerɛ, na motow me nsɛm gu mo akyi.

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Sɛ muhu ɔkorɔmfo a mode mo ho bɔ no; na mo ne nguaman nso bɔ.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Mode mo ano yɛ bɔne, na mode mo tɛkrɛma boaboa nnaadaa ano.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Mokasa tia mo nuabarima bere biara na mosopa mo ankasa na ba.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Moayɛ eyinom nyinaa; nanso manka hwee, enti mususuw sɛ mete sɛ mo. Nanso mɛka mo anim, na mede mo sobo asi mo anim.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

“Munnwen eyi ho, mo a mo werɛ fi Onyankopɔn, anyɛ saa a, mɛtetew mo mu nketenkete a obiara remmegye mo;

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Nea ɔbɔ aseda afɔre no hyɛ me anuonyam, na osiesie kwan sɛnea mɛda Onyankopɔn nkwagye adi akyerɛ no.” Wɔde ma dwonkyerɛfo.