Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
El Dios de dioses, Jehová, habló; y convocó la tierra desde el nacimiento del sol hasta donde se pone.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
De Sión, perfección de hermosura, Dios resplandeció.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Vendrá nuestro Dios, y no callará: fuego consumirá de su presencia: y al rededor de él habrá grande tempestad.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Convocará a los cielos de arriba: y a la tierra para juzgar a su pueblo.
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
Juntádme mis misericordiosos: los que concertaron mi concierto sobre sacrificio.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Y denunciarán los cielos su justicia; porque Dios es juez. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Oye pueblo mío, y hablaré: Israel, y contestaré contra ti: Yo soy el Dios, el Dios tuyo.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
No te reprenderé sobre tus sacrificios; porque tus holocaustos delante de mí están siempre.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
No tomaré de tu casa becerros: ni machos de cabrío de tus apriscos.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
Porque mía es toda bestia del monte: millares de animales en los montes.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Yo conozco a todas las aves de los montes; y las fieras del campo están conmigo.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Si tuviere hambre, no te lo diré a ti; porque mío es el mundo y su plenitud.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
¿Tengo de comer carne de gruesos toros, o, de beber sangre de machos de cabrío?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Sacrifica a Dios alabanza: y paga al Altísimo tus votos.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
Y llámame en el día de la angustia; librarte he, y honrarme has.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Y al malo dijo Dios: ¿Qué tienes tú que enarrar mis leyes: y que tomes mi concierto por tu boca:
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Aborreciendo tú el castigo, y echando detrás de ti mis palabras?
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Si veías al ladrón, tu corrías con él: y con los adúlteros era tu parte.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Tu boca metías en mal: y tu lengua componía engaño.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Asentábaste, hablabas contra tu hermano: contra el hijo de tu madre ponías infamia.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Estas cosas hiciste, y yo callé: ¿pensabas por eso que de cierto sería yo como tú? argüirte he, y propondré delante de tus ojos.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Entendéd ahora esto, los que os olvidáis de Dios: porque no arrebate, y no haya quien os escape.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
El que sacrifica alabanza me honrará: y el que ordenare el camino, yo le enseñaré la salud de Dios.
