Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

KOT Ieowa manaman majanier o molipedo jappa jan ni tapin katipin lel ni a kiridi.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Linan en Kot tapida jan Jion.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Atail Kot kotido, o a jota kin kotin japaimokit. Kijiniai kelail kin tion mo a, o melimel laud kin mi impa.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

A kotin molipe lan o jappa, pwen kapunala japwilim a aramaj akan!

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

Komail kapokon pena nai lelapok kan, me wiadar ar inau on ia ni anjau en mairon!

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Nanlan pan kajaleda a pun; pwe Kot kin kotin kadeikada.

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Komail nai aramaj akan ron, I pan padaki on komail. Ijrael, I pan kaparoki on komail: Nai Kot, om Kot.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

I jota pan kaloke uk pweki om mairon, pwe om mairon ijij kin wiaui on ia anjau karoj.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Ari jo, I jota pan ale jan komail kau ol de kut o jip ol jan nan im omail.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Pwe man en nan wei karoj me ai o pil man akan, me mimi pon nana kid pak toto.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

I aja manpir en nana karoj o jon en man karoj, me mi nan jap, kin mi re i.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Ma I men manadar, I jota pan indan uk, pwe jappa me ai o audepa karoj.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Da, koe lamelame, me I kin inon ion uduk en kau ol, de I men nim ntan kut ol?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Maironki danke on Kot o kapunalan me Lapalap o om inau.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

Likwir don ia ni om injenjued, I ap pan dore uk ala, a koe pan kapina ia.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

A Kot kotin majani on me japun o: Da me koe kaparok duen ai kujoned akan, o lokaia kida au om duen ai inau,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Pwe koe kin tateki tiak pun o mamaleki ai kujoned akan?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Ma koe pan kilan lipirap amen, koe kin ian i, o koe kin waroki on me kamal akan.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Au om kin lokaia kiwei me jued o lo om me likam.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Koe kin wonon o lokaia likam duen ri om; o nain in om putak koe kin karaune mal.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Koe wiada mepukat, a nai kin nenenla; koe ap kiki on, me nai dueta koe. A I pan kapun on uk o kajaleda mon maj om.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Komail me mamaleki Kot, en aja, I pan kajor komail la o jota jauaj pamail pan mia.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Me kin maironki danke, kin kapina ia; o i al o, me I pan kajale on i duen maur en Kot.