Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

KOT Ieowa manaman masanier o molipedo sappa sang ni tapin katipin lel ni a kiridi.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Lingan en Kot tapida sang Sion.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Atail Kot kotido, o a sota kin kotin sapaimokit. Kisiniai kelail kin tiong mo a, o melimel laud kin mi impa.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

A kotin molipe lang o sappa, pwen kapungala sapwilim a aramas akan!

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

Komail kapokon pena nai lelapok kan, me wiadar ar inau ong ia ni ansau en mairong!

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Nanlang pan kasaleda a pung; pwe Kot kin kotin kadeikada. (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Komail nai aramas akan rong, I pan padaki ong komail. Israel, I pan kaparoki ong komail: Ngai Kot, om Kot.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

I sota pan kaloke uk pweki om mairong, pwe om mairong isis kin wiaui ong ia ansau karos.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Ari so, I sota pan ale sang komail kau ol de kut o sip ol sang nan im omail.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Pwe man en nan wel karos me ai o pil man akan, me mimi pon nana kid pak toto.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

I asa manpir en nana karos o song en man karos, me mi nan sap, kin mi re i.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Ma I men mangadar, I sota pan indang uk, pwe sappa me ai o audepa karos.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Da, koe lamelame, me I kin inong iong uduk en kau ol, de I men nim ntan kut ol?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Mairongki danke ong Kot o kapungalang me Lapalap o om inau.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

Likwir dong ia ni om insensued, I ap pan dore uk ala, a koe pan kapinga ia.

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

A Kot kotin masani ong me sapung o: Da me koe kaparok duen ai kusoned akan, o lokaia kida au om duen ai inau,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Pwe koe kin tateki tiak pung o mamaleki ai kusoned akan?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Ma koe pan kilang lipirap amen, koe kin iang i, o koe kin waroki ong me kamal akan.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Au om kin lokaia kiwei me sued o lo om me likam.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Koe kin wonon o lokaia likam duen ri om; o nain in om putak koe kin karaune mal.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Koe wiada mepukat, a ngai kin nenenla; koe ap kiki ong, me ngai dueta koe. A I pan kapung ong uk o kasaleda mon mas om.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Komail me mamaleki Kot, en asa, I pan kasor komail la o sota sauas pamail pan mia.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Me kin mairongki danke, kin kapinga ia; o i al o, me I pan kasale ong i duen maur en Kot.