Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Ein salme av Asaf. Gud, Gud Herren talar og kallar på jordi frå solekoma til soleglad.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Frå Sion, fagerleiks kruna, strålar Gud fram.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Vår Gud kjem og skal ikkje tegja. For hans åsyn gjeng etande eld, og ikring honom stormar det sterkt.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Han kallar på himmelen ovantil og på jordi til å døma sitt folk.

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

«Samla til meg mine trugne, som hev gjort pakt med meg um offer!»

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Og himlarne forkynner hans rettferd; for Gud er den som skal halda dom. (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

«Høyr, mitt folk, eg vil tala; Israel, eg vil vitna imot deg; Gud, din Gud er eg.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Ikkje for dine offer vil eg lasta deg; dine brennoffer er alltid framfyre meg.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Eg vil ikkje taka uksar frå ditt hus eller bukkar frå dine grindar.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

For meg høyrer alle dyr i skogen til, fe på fjelli i tusundtal.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Eg kjenner alle fuglar på fjelli, og det som rører seg på marki, er meg for augo.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Um eg var hungrig, vilde eg ikkje segja det til deg; for meg høyrer jordriket til med alt det som fyller det.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Skulde eg eta kjøt av stutar og drikka blod av bukkar?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Ofra lov og takk til Gud og gjev den Høgste det du hev lova,

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

og kalla på meg den dag du er i naud, so vil eg frelsa deg ut, og du skal prisa meg.»

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Men til den ugudlege segjer Gud: «Kva hev du med å fortelja um mine lover og taka mi pakt i din munn,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

etter di du hatar tukt og kastar mine ord attum deg?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Når du ser ein tjuv, er du gjerne med honom, og med horkarar er du i lag.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Din munn slepper du laus til vondt, og di tunga spinn i hop svik.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Du sit og talar imot bror din, set ein skamflekk på son til mor di.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Dette gjorde du, og eg tagde; so tenkte du eg var liksom du sjølv; men eg vil yvertyda deg og leggja det fram for deg.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Gjev gaum etter dette, de som gløymer Gud, so eg ikkje skal riva burt, og ingen frelser.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Den som ofrar meg takk, han ærar meg, og den som gjeng den rette veg, honom vil eg lata sjå Guds frelsa!»