Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

[Psalm lal Asaph] LEUM GOD, God Kulana, El kaskas; El pangon faclu nufon, mutawauk kutulap na nwe roto.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Kalem lun God saromrom Zion me, Siti se su oaskulana in woiya.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

God lasr El tuku, tuh El tia tuku misla; Sie e lulap fah fahsr meet lukel, Ac sie eng upa raunella.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

El pangon kusrao ac faclu elos in orek loh kac, Ac liye ke El ac nununku mwet lal.

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

El fahk ouinge, “Eisani mwet oaru luk nu yuruk, Elos su tuh orek wulela yuruk ke mwe kisa.”

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Kusrao fahkak lah God El suwoswos, Ac El sifacna pa Mwet Nununku.

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

“Porongo, kowos mwet luk, ac nga ac fah kaskas; Nga fah kaskas lain kom, Israel. Tuh nga God, God lom.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Ke nga kai kom, tia ma ke sripen mwe kisa lom Ku ke mwe kisa firir su kom use nu sik pacl e nukewa.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Tusruktu nga tia enenu cow mukul liki ima lom, Ku nani liki un kosro nutum.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Kosro nukewa insak uh ma nutik, Ac oayapa cow su muta fin tausin inging.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Won lemnak nukewa ma nutik Ac ma moul nukewa in imae.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

“Nga fin masrinsral, nga ac tia siyuk sum ke mwe mongo, Mweyen faclu ac koano nufon ma luk.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Ya nga kang ikwen cow mukul uh, Ku nim srahn nani uh?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Nga God Fulatlana! Pa inge mwe kisa ma nga enenu sum: In sang kulo ke insiom, ac in akfalye ma kom wulela kac.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

Pre nu sik ke pacl mwe ongoiya sikyak; Nga ac fah molikomla, Ac kom fah kaksakinyu.”

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

A God El fahk nu sin mwet koluk, “Efu ku kom in fahkak ma sap luk? Efu ku kom in sramsram ke wulela luk?

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Kom tia lungse nga in aksuwosye kom; Kom pilesru ma sap luk.

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Kom asruoki nu sin mwet pisrapasr nukewa kom liye, Ac kom insese yurin mukul ac mutan su tia karinganang wulela in marut la.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

“Pacl nukewa kom akola in kaskas koluk, Ac kom tia tupwek in kaskas kikiap.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Kom akola in akkolukye mwet lom sifacna, Ac suk mwatan mwet lim.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Kom oru ma inge nukewa, ac nga tia fahk kutena ma, Pwanang kom nunku mu nga oana kom. Tusruktu inge nga kai kom kac Tuh in kalem sum.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

“Porongo ma inge, kowos su pilesreyu. Kowos fin tia, nga fah kunauskowosla, Na wangin sie ac fah molikowosla.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Sang kulo pa mwe kisa se ma akfulatyeyu, Ac nga fah molelosla nukewa su akosyu.”