Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Drottinn er alvaldur Guð. Hann kallar þjóð sína saman úr austri og vestri.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Dýrð Guðs ljómar frá musteri hans á Síonfjalli.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Hann birtist í þrumugný, umlukinn eyðandi eldi og stormviðri.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Hann er kominn til að dæma lýð sinn. Hróp hans heyrist á himni og jörðu:
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
„Safnið saman þjóð minni sem með fórnunum á altari mínu hefur gert sáttmála við mig.“
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Guð mun dæma réttláta dóma. Himinninn vitnar um réttlæti hans.
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Hlusta þú, þjóð mín! Ég er þinn Guð! Taktu eftir úrskurði mínum:
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Fórnir þínar tek ég gildar. Þar hefur þú sýnt trúfesti.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
En ég girnist þó ekki uxa þína og geitur,
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
því að öll dýr jarðarinnar tilheyra mér!
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Hjarðirnar á fjöllunum og fuglar loftsins – allt er það mitt.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Væri ég hungraður, segði ég þér ekki frá því – allt á jörðu er mitt, ekkert er undan skilið.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Nei, ég þrái ekki kjötfórnir þínar og blóðfórnir,
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
heldur þakklæti og orðheldni.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
Ákallaðu mig á degi neyðarinnar og þá mun ég frelsa þig. Og þú skalt vegsama mig. Já, þetta skaltu gera.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
En við hina óguðlegu segir Drottinn: „Hættið að þylja upp lögmál mitt og heimta af mér,
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
þið sem hafnið aga og lítilsvirðið boðorð mín.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Þið aðstoðið þjófinn og samneytið hórkörlum.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Þið bölvið og ljúgið
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
og baktalið bróður ykkar.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Þannig ferst ykkur og svo á ég að þegja?! Er ég þá eins og þið? Nei, ég mun hegna ykkur svo ekki verður um villst.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
En þið sem gleymduð Guði, fáið eitt tækifæri enn, síðan læt ég eyðinguna koma og þá er allt um seinan.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
Sá sem færir þakkargjörð að fórn, heiðrar mig. Og þeir sem breyta eftir orðum mínum fá að sjá hjálpræði mitt.“
