Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Ein Psalm Asaphs: Der HERR, der starke Gott, hat geredet und ruft der Welt zu vom Aufgang der Sonne bis zu ihrem Niedergang.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Aus Zion, der Schönheit Vollendung, bricht Gottes Glanz hervor.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Unser Gott kommt und schweigt nicht; verzehrendes Feuer ist vor ihm, und es stürmt gewaltig um ihn her.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Er ruft den Himmel droben und die Erde zum Gericht seines Volkes herbei.

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

Versammelt mir meine Frommen, die einen Bund mit mir gemacht haben über dem Opfer.

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Da verkündigten die Himmel seine Gerechtigkeit, daß Gott selbst Richter ist. (Pause)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

Höre, mein Volk, so will ich reden; Israel, ich lege gegen dich Zeugnis ab: Ich, Gott, bin dein Gott.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Deiner Opfer halben will ich dich nicht strafen, sind doch deine Brandopfer stets vor mir.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Ich will keinen Farren aus deinem Hause nehmen, noch Böcke aus deinen Ställen!

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Denn mein sind alle Tiere des Waldes, das Vieh auf den Bergen zu Tausenden.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Ich kenne alle Vögel auf den Bergen, und was sich auf dem Felde regt, ist mir bekannt.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Wenn mich hungerte, so würde ich es dir nicht sagen; denn mein ist der Erdkreis und was ihn erfüllt.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Soll ich Ochsenfleisch essen oder Bocksblut trinken?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Opfere Gott Dank und bezahle dem Höchsten deine Gelübde;

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

und rufe mich an am Tage der Not, so will ich dich erretten, und du sollst mich ehren!

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Aber zum Gottlosen spricht Gott: Was zählst du meine Satzungen her und nimmst meinen Bund in deinen Mund,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

so du doch Zucht hassest und wirfst meine Worte hinter dich?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Wenn du einen Dieb siehst, so befreundest du dich mit ihm und hast Gemeinschaft mit Ehebrechern;

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

deinen Mund lässest du Böses reden, und deine Zunge flicht Betrug;

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

du sitzest und redest wider deinen Bruder, deiner Mutter Sohn verleumdest du!

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Das hast du getan, und ich habe geschwiegen; da meintest du, ich sei gleich wie du; aber ich will dich strafen und es dir vor Augen stellen!

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Merket doch das, die ihr Gottes vergesset, daß ich nicht hinwegraffe und kein Erretter da sei!

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Wer Dank opfert, der ehrt mich, und wer den Weg bahnt, dem zeige ich Gottes Heil!