Psaltaren 50

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

Ein Psalm Asafs. / El Elohim Jahwe: Er redet / Und ruft der Erde d vom Aufgang der Sonne bis zum Niedergang.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

Aus Zion, der Schönheit Krone, / Strahlt Elohim hervor.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

Unser Gott, er kommt und schweiget nicht. / Verzehrend Feuer geht vor ihm her, / Rings um ihn stürmt es gewaltig.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

Er ruft die Himmel droben herbei. / Und die Erde, sein Volk zu richten:

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

"Versammelt mir die Frommen, / Die den Bund mit mir im Opfer geschlossen!"

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

Die Himmel künden seine Gerechtigkeit; / Denn Elohim — er ist's, der richtet! (Sela)

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

"Höre, mein Volk, o laß mich reden! / Israel, laß mich dich warnen! / Elohim, dein Gott, bin ich.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

Nicht deiner Schlachtopfer wegen rüge ich dich — / Sind doch deine Brandopfer immer vor mir.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

Nicht brauche ich Stiere aus deinem Hause / Noch Böcke aus deinen Hürden.

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

Denn mein ist alles Wild des Waldes, / Das viele Getier auf den Bergen.

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

Ich kenne jeden Vogel der Berge, / Und was auf den Feldern sich regt, ist mein.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

Sollte mich hungern, dir sagte ich's nicht. / Denn mein ist der Erdkreis und was ihn erfüllt.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

Esse ich etwa der Stiere Fleisch / Und trink ich der Böcke Blut?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

Opfere Elohim Dank / Und bezahle dem Höchsten deine Gelübde!

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

"Rufe mich an am Tage der Not: / Dann will ich dich retten, daß du mich ehrest."

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

Aber zum Frevler spricht Elohim: / Wie? du zählst meine Satzungen auf / Und redest von meinem Bund?

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Das wagst du und hasset doch Zucht / Und wirfst meine Worte hinter dich?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Siehst du einen Dieb, so gesellst du dich ihm, / Und mit Ehebrechern gehest du um.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

Du lässest deinen Mund zum Bösen los, / Und deine Zunge spinnet Trug.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

Mit andern verleumdest du deinen Bruder, / Deiner Mutter Sohn hängst du Schande an.

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

Das hast du getan, und ich schwieg dazu. / Da dachtest du denn: ich wäre wie du. / Aber ich will dich zur Rechenschaft ziehn, / Dir's unter die Augen stellen."

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

Merkt das wohl, die ihr Gottes vergeßt; / Sonst werd ich zerreißen, und niemand rettet.

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

Wer Dank opfert, der ehret mich recht, / Und er bahnet den Weg, / Auf dem ich ihm zeige das Heil Elohims.