Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
Psaume d'Asaph. Le Dieu des dieux, le Seigneur a parlé, et il a appelé la terre depuis l'Orient jusqu'à l'Occident
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
De Sion vient la splendeur de sa beauté.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Dieu, notre Dieu viendra manifestement, et ne gardera pas le silence; un feu sera allume en sa présence, et tout alentour un vent impétueux soufflera.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
Il convoquera le ciel et la terre, pour juger son peuple.
5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
Amenez-lui ses saints, ceux qui ont fait alliance avec lui, pour les sacrifices.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
Et les cieux annonceront sa justice; car Dieu est le juge.
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Écoute, mon peuple, et je parlerai; Israël, je te l'atteste: je suis Dieu, je suis ton Dieu.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
Je ne te réprimanderai point sur tes sacrifices; car tes holocaustes sont toujours devant mes yeux.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
Je ne prendrai pas de bœufs de ta maison, ni de boucs de tes menus troupeaux.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
Car toutes les bêtes de la forêt m'appartiennent, et le bétail des montagnes et les taureaux.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
Je connais tous les oiseaux du ciel, et la beauté des champs est à moi.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
Si j'ai faim, je ne te le dis pas; car toute la terre habitée m'appartient et sa plénitude.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Est-ce que je mange la chair des taureaux? est-ce que je bois le sang des boucs?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Immole à Dieu une victime de louanges; rends au Tout-Puissant tes vœux.
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
Invoque-moi au jour de l'affliction, et je te sauverai, et tu me rendras grâces.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
Mais Dieu a dit au pécheur: Pourquoi publies-tu mes justices et as-tu mon alliance à la bouche,
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Quand tu n'aimes point ma discipline, et que tu as rejeté loin de toi ma parole?
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
Si tu voyais un larron, tu courais avec lui; tu avais ta part avec les adultères;
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Ta bouche abondait en méchanceté, et ta langue tramait la fraude.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Assis, tu médisais de ton frère; tu scandalisais le fils de ta mère.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
Voilà ce que tu faisais, et j'ai gardé le silence; mais tu t'imaginais faussement que je serais semblable à toi. Je te convaincrai, et je mettrai tes offenses devant ta face.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Comprenez donc ces choses, vous qui oubliez Dieu; de peur qu'un jour il ne vous ravisse, et que nul ne vous délivre.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
C'est un sacrifice de louange qui m'honore, et la voie où je montrerai le salut de Dieu.
